Tänker ta allting från första början.

Det började i 7an på solängen. Då gick du i 9an och jag hade inte en blekaste aning om vem du var. Men dagarna i skolan gick och efter ett tag så började 9orna "hålla på med oss små" ;) Haha det hela började med snöbollskrig. Haha det va jävligt kul, men då visste jag fortfarande inte vem du var. Så jag kikade runt på facebook och hittade dig, Kikade runt på dina bilder osv ;) Detta var i januari 2011 (snart ett år sen). Sen så snackade jag lite med dina vänner och fick din msn. Det var då allt började. Du verkade vara en skit schysst kille och söt såklart ;) Nån vecka senare så blevv jag inblandad i snöbollskriget och då var du den första som slängde ut mig i snön, eller ja, du och Nicholas B ;) Så senare den kvällen så bestämmde vi att vi skulle vara med varandra, och dagen efter det så mötte du mig vid fjärran höjder typ. Då tyckte jag att du var väldans kort! ;) Hahaaa.. Jaja, vi gick hem till mig och kollade på Family guy (?) om jag inte minns fel.... Haha det var ju som alla andras "första gång", hålla handen och sen lite kyssar på de hela ;) Och då hade jag ingenaning om du gillade mig eller inte, och jag visste ingenting heller. Men vi fortsatte vara med varandra och det blev lixsom roligare och lärde känna dig mer och mer. Sen så följde jag med dig till din pappa. Vi låg och kollade på tv och då så rusar Anton J och Alexander M in genom dörren. Haha det va ganska random för jag visste ju knappt vilka dom var, men när jag var med dig så kändes allt så bra. Sen så sa du en kväll, att du inte kunde ha det så här nå mer, för du visste inte om det skulle funka. jag blev skit ledsen och vela bara försvinna, för då hade jag fått känslor för dig. Allt var skit. Tills den dagen du smsade mig och skrev och frågade ifall jag velade vara med dig, bara som kompisar. Jag blev jätte glad och sa såklart ja =) Då kom du hem till mig och då så vart det lite mer en vänskap.

Efter den dagen så höll vi på igen, men vi sa aldrig nånting till varan i skolan, vilket var lite tråkigt.. Men efter ett helt läsår i 7an så höll vi bara på efter skolan. Sen på sommarlovet så Fortsatte vi bara hålla på, och det började kännas väldigt "tråkigt" liksom...Men jag kunde inte säga att jag vela ha ett förhållade för jag visste inte ifall det var det jag velade. Sen en dag när du hade varit på fest, så smsade du mig och skrev att det var nån som skulle slå mig, (vilket ingen gjorde, falska rykten bara) då skrev du, Ifall nån rör dig så slår jag ner dom, Ingen rör får göra dig illa. Det va då jag kännde att du var den rätta. Och då frågade jag dig ifall du vela ha ett förhållade med mig, då sa du att du inte var redo. Och då blev jag tveksam ifall jag velade vänta, för då hade vi hållt på i typ 4-5 månader. Sen sa du att du velade ha ett förhållande om ett tag. Då blev jag dum i huvudet och gjorde dumma saker som jag ågrar som ett svin i dag. Då uppstod ett bråk som faktiskt var bra, det fick oss båda att inse att vi båda hade gjort fel. Sen då tog vi en lååååång pratstund och då bestämmde vi oss för att inte vara tillsammans. Det klarade jag inte av, så jag skrev till dig att jag älskade dig och jag klarar inte av att vara utan dig, jag skulle vara tom. Då vart vi tillsammans men inte officiellt. Men efter ett tag så fick jag "kalla fötter" och gjorde slut. Vi satt på en parkbänk med fullmånen mitt över oss och du höll om mig och vi båda grät. Det var det värsta jag gjort i hela mitt liv, men på samma gång så vela jag inte lämna dig. Sen gick jag hem och höll nästan på att ta livet av mig. Jag insåg då var jag hade gjort och skrev till dig att jag inte klarar av att leva utan dig och jag ber om förlåtelse. Du förlät mig och den dagen, den 15 Augusti 2011 är den dagen vi gjorde det officiellt. Sen den dagen har jag varit seriöst den lyckligaste flickan på hela jortklotet. Du fyller ut mina dagar med nånting speciellt. Nånting som bara du har. Så den 27 januari har vi hållt på i 1 år. Detta är det bästa året i hela mitt liv. Du lär mig nya saker hela tiden och du ger mig ett leende på läpparna varje dag. När du följer med mig när jag ska hem från dig och kysser mig, och säger att du älskar mig och sedan släpper min hand, så känner jag fortfarande att nån håller i min hand. Min hand är aldeless varm.Med dig kan jag var mig själv. Det är helt fanstiskt och jag ler för mig själv nu och bara tänker på dig. Ja, detta är bara en kortfattad text om min kärlek till dig, skulle jag skriva i varje detalj, så skulle jag behöva en bok!

Jag älskar dig Sebastian, nu då och i den här tiden. Tack för att du finns i mitt liv. ♥

Haha, sista bilden bjussar jag på! ;)